Debatt

När kommunen när lokala handeln ökar ortens attraktion och livskraft

Debatt Kristianstadsbladet 30 maj 2022

SAKPOLITIKERNA

Låt oss lyfta på alla tillgängliga huvudbonader för handlarna Ronny och Ann-Sofie Carlsson på Matöppet i Önnestad!

Genom egna initiativ visar de hur service fortsatt kan ges till närboende när ett kommunalt beslut om upphandling av mat inte skötts på det sätt som torde vara det rimligaste och naturligaste, nämligen lokalt.

För Kristianstads kommun, som i andra kommuner, måste det vara högsta prioritet att först se till att beslut gynnar den egna kommunens invånare och företagare. Genom att se till att kommersiell, kommunal, ideell och/eller annan service stärks ökar livskraft och attraktion i en by, tätort, basort och stadsdel. Att ta beslut som skapar revor, sänker överlevnadsmöjligheter, i serviceutbudet är varken nu eller långsiktigt särskilt välbetänkt.

I KB den 17 maj, förklarar omsorgsnämndens ordförande Camilla Palm (M) att beslut om digitala inköp av matvaror togs för att kompetensen hos undersköterskor i hemtjänsten ska användas där den bäst behövs. Det är klokt. Förhoppningsvis ger det både undersköterskor och de brukare de gör insatser hos ökad kvalitet och tillfredsställelse. Det är önskvärt.

Av en eller annan anledning var enbart MatHem – ”Största matbutiken online”, som det står på nätet – intresserat av att lämna ett bud i upphandlingen. Gott så, företaget är välrenommerat, men inte kommunlokalt här. Kunde kommunens upphandlingsavdelning, lagligt och smart, med beaktande av lagen om offentlig upphandling, LOU, agerat på annat sätt? Så att även lokala företag lockats att delta?

Det naturliga, tycker vi i Sakpolitikerna, är att gå ut till de handlare som finns i de olika orterna och fråga om de är intresserade att sköta servicen, att förse personer som har hemtjänst i närområdet med de varor som de behöver.

Lika naturligt borde det vara att förskolor, skolor, äldreboenden och andra kommunala verksamheter handlar i den för dem närmaste affären. Härigenom förstärks köpkraften på orten. I en livsmedelsbutik kan sortimentet breddas och utbudet stärkas, så att fler närboende handlar där. Det finns inget egenvärde i att lämna hemmabutik för att handla i bortastormarknad, när det gäller de mest vanliga konsumtionsvarorna. Stärk köpkraften – så stärks orten, dess invånare och handlare.

Å andra sidan kan det innebära mer administrativt arbete för upphandlingsavdelningen med en mängd avtal. Det får den ta. I ett avtal är priset blott en av flera viktiga faktorer att ta med i beräkningen. Vinsterna av att kommuninvånare kan handla på sin ort, genom handlares försorg och intresse, är nu och på sikt betydligt större.

Kommunala beslut som helt i onödan mer skadar än gynnar invånarna och kommunens livskraft måste ersättas av nya och bättre! Det vore förnämligt om kommunala tjänstemänniskor kan se en ära och sport i att söka för att finna möjliga lokala leverantörer, lokala samarbetspartners. Finns seriösa och villiga sådana, ja då är det den vägen som Kristianstads kommun ska välja.

Åke Hultqvist, Yngsjö

Ulrik Jönsson, Åhus

Stefan Edenborg, Tollarp

Lennart Olsson, Åhus

Annika Persson, Åhus

Roland Persson, Åhus

Sakpolitikerna

Förenklande stödjande kommunal attityd ger harmoniska företagare

Debatt Kristianstadsbladet 16 maj 2022

SAKPOLITIKERNA

Det ska vara lätt – och välkommet – att vara företagare i Kristianstads kommun! I praktiken innebär detta ett öppet förenklande ­sinne från, inte minst kommunen och dess myndigheter genom dess tjänstepersoner – och dess politiker.

Företagares uppgift är, kort uttryckt, att driva företag, att utveckla, sälja och tillhandahålla varor och tjänster. Lyckas en före­tagare väl skapas arbete även åt andra. En del i form av anställda. Andra genom att uppdrag läggs, inköp görs, med/hos andra företag. Kommunen får sin del i vinsten genom bland annat skatten. Utan väl fungerande företag, och harmoniska företagare, får kommunen svårigheter att utvecklas.

En företagsvänlig kommuns uppgift kan knappast vara att försvåra, fördröja eller förhindra företags utveckling. Detta sker i dag i Kristianstads kommun. Tyvärr.

Att vår kommun inte hamnade bättre än på plats 199 av 290 kommuner i Svenskt Näringslivs ranking ifjor är ett tydligt tecken på att företagsklimatet inte är gott enligt tillfrågade företagare. Kommunen har fått låga omdömen under flera år i rad.

Att kommunens företagare skulle ”sänka” sin hemkommun är långsökt. Att kraven från våra företagare skulle skilja sig från i andra kommuner är svårt att tro. Eller är det så att frågorna i enkäten inte är anpassade efter en ”Kristian­stadsmodell” så att företagarna kan ge höga betyg? Eller kan den låga rankingen faktiskt vara en tämligen så rätt­visande bild på att kommunen inte ger den ser­vice som efterfrågas och behövs?

I Åhuspartiets, Sakpolitikernas föregångares, valprogram från 2014, talar vi om service som kommunen förväntas ge. Vi konstaterar där att förbättringspotentialen är som högst vad gäller alkoholhandläggningen. Vi hade uppenbart fel om potentialen, om förmågan. Behovet av förbättring kvarstår 2022!

Vi har i flera fall fått ta del av att reglerna för till exempel serveringstillstånd är krångliga. Så länge lagkrav är uppfyllda ska inte ett lokalt regelverk eller begränsande tolkningar få råda. Här gäller det att bjuda till och förenkla.

Vi närmar oss sommaren och förhoppningsvis blir strömmen av besökare till kommunen stor och närande. Efter två års påtvingad frånvaro är det för många en efterlängtad come­back för Åhus Beachhandboll Festival och andra aktiviteter på evenemangsstranden.

Efter flera år av stridigheter och tvister med olika kontrahenter om bland annat inhägnad av området gäller det för kommunledningen att i god tid före evenemangens start se till att en för arrangemangen anpassad och gynnsam detaljplan kommer på plats på kommunens egen strand. Det gäller nu att agera så att Kristianstads kommuns varumärke stärks. Här finns, om väl skött, väl kommunicerat, goda möjligheter att ta del av Åhusbeachs nationellt, inte minst, goda varumärke och rykte.

I Kristianstads kommun ska det vara enkelt att vara ­företagare. Här förväntar vi oss att kommunens anställda och politiker agerar på ett sätt som stödjer och underlättar för företagsamheten. Kristianstad är en attraktiv kommun, ja, det tycker även företagarna här. Om inte riktigt nu, så sen – om vi i Sak­politikerna får råda.

Åke Hultqvist

Ulrik Jönsson

Stefan Edenborg

Roland Persson

Sakpolitikerna, tidigare Åhuspartiet

Skatepark var möjlig att förverkliga – om vuxen gett ungdomar sökstöd

Debatt Kristianstadsbladet 3 maj 2022

FRITID

– Vad har hänt med förslagen vi lämnade för två år sedan?

Det var andemeningen i en fråga som en av besökarna ställde vid sammanfattningen på Kristianstad kommuns avslutande dialogmöte i Önnestads folkhögskola onsdagen den 27 april.

Svaret kom efter att anteckningar från dialogmötet 14 oktober 2019 sökts i arkiv via dator. Förslagen, tankarna, de upplevda behoven, önskemålen från de boende i Önnestad och orterna runt om kring basorten lästes upp. Ett efter ett. Inte ett enda, av ganska många, hade förverkligats.

Slutsatsen av detta kan vara att de boende i Önnestad med omnejd inte är bra på att komma med vettiga förslag som förbättrar deras tillvaro. Den kan också – troligare! – vara att kommunens tjänstemän inte på allvar i de av förslag berörda förvaltningarna seriöst engagerat sig för att förverkliga dem. Nog tusan skulle något ”hålla måttet” och kunnat klaras av att genomföra på drygt två år.

Ett av förslagen från förra dialogmötet var en skatepark i Önnestad. Förslaget lämnades av ungdomar. De och förslaget bemöttes positivt. Det fanns nämligen Liederprojekt-medel att ansöka om för finansiering. Nu konstaterades det att ungdomarna inte ansökt, så det hade inte blivit av. Hoppsan!

Människor som är på väg att bli vuxna måste emellanåt få stöd och vägledning i en för dem ny situation. Det stödjande lärandet bidrar till bland annat tryggare blivande vuxna.

Nog tusan skulle en vuxen kommunal tjänsteman med erfarenhet och begrepp om hur man gör kunnat tagit initiativet att visa de unga hur en sådan ansökan ska skrivas! Även om det inte klart och tydligt innefattas i hens befattningsbeskrivning. Den friheten måste finnas. Här är det närmast tjänstefel att inte ge det stödet. Här hade insatsen kunnat leda till medel som bekostat en skatepark utan stora kommunala insatser. Den försumbara kommunala investeringen hade sannolikt gett avkastning i nöjda unga kommuninvånare, och goda marknadsförare.

Nog tusan skulle ungdomarnas önskan kunna förverkligas – även utan ett ”osökt” Leader-medel som ett dåligt försvar för kommunal inaktivitet!?

I trivsamma Önnestad hade för övrigt ett byalag kunnat driva frågan, om det funnits något.

Vad händer med förslagen noterade i protokollen från de tolv dialogmöten som hållits 2021-22? Vad kan kommuninvånarna förvänta sig ska hända innan nästa omgång om två år? Inget? Något?

Dialogmöten är viktiga för mötet medborgare politiker. Medborgare får chans att lyfta och lufta frågor, tankar och förslag som kan beröra dem personligen eller platsen, orten där de bor. Kunniga svarsvilliga tjänstemän från kommunala förvaltningar och bolag har under mötena funnits i mångfald och svarat, förklarat och informerat. Kommunens ledande politiker har funnits på plats och mött i dialog inom diverse angelägenheter.

Att antalet kommuninvånare som besökt dialogmötena varit tämligen så litet kan tolkas som att de övriga är nöjda. Fast vi tror inte det. Det tycks enklare att ”klaga” hemma än att konfrontera kommunfolket med sina angelägenheter. Genom att delta hade de kunnat få svar, visshet, förståelse och en lösning.

Fler invånare tar kanske chansen i nästa dialogmötesomgång? Då kan kanske respektive ansvarig inom kommunen, tjänsteman och politiker, väl pålästa om en orts tidigare förslag!, med stolthet redovisa ”allt” som förverkligats sedan senaste dialogmötet?!

Då visas respekt för besökare och folkviljan – och självmål, som i Önnestad, undviks.

Åke Hultqvist, besökt nio dialogmöten 2021-22

Ulrik Jönsson, besökt tre dialogmöten 2021-22

Stefan Edenborg, besökt ett dialogmöte 2021-22

Sakpolitikerna, tidigare Åhuspartiet

Dålig självkänsla bakom politikernas oblyga badhushybris

Kristianstadsbladet 14 september 2019

Badhus i Kristianstad

När kommunfullmäktige i Kristianstad på tisdag tar beslut om att bevilja startbesked för att uppföra ett badhus på Näsby visas att de kan tänka i nya banor. Exakt två. I träningsbassängen som bana nio och tio! Det är klokt tänkt – i ett förslag som är präglat av vad som kan tolkas som vissa politikers och tjänstemäns oblyga bad i hybris. 

Vi är inte emot utveckling, blott ifrågasätter vissa av dess arter.

Varför måste Kristianstad göra sig bättre eller större eller märkvärdigare än vad Kristianstad är? Och vad Kristianstad förmår? Kristianstad är – eller var det var? – tämligen så bra. Kristianstad duger, utan politikers och tjänstemäns självförhävelse i form av onödigt omfattande och dyra monument. Som nu föreslagna badhusskapelse. Kristianstad begränsas, ibland styrs, av dålig självkänsla. Något som visas i ambitioner att staden i träsket måste vara – eller visa sig – bättre än alla andra. Framåtanda är bra om den är/blir väl förankrad i befolkning, verksamheter och de förutsättningar som i övrigt är av natur givna. Med förankrad avses inte här att det ska stöttas underifrån med pålning – eller med av kommun lånade medel. Sponsorer välkomnas! 

Vi är inte emot utveckling, blott ifrågasätter vissa av dess arter. I kommunen bor över 85 000 personer. Nu är strävan att antalet kommunbor ska nå 90 000 och sen 100 000. Fler är inte synonymt med varken bättre eller bra. Kvantitet hamnar ofta rättvist i underläge mot kvalitet. Att prioritera en kommuns obligatoriska verksamheter och inom dessa driva uppnådda kvalitetsmål ger däremot framsteg och attraktion. Med mål som att de som bor i kommunen arbetar och betalar skatt; att ingen, utan särskilda individuella begränsande skäl, lämnar skolan utan gymnasiebehörighet, och att äldreomsorgen inte ger mer att önska, ja, då har mål blivit medel. Medel, i mänskliga resurser och i ekonomiskt kapital, så att fler söker sig hit för att bo, arbeta och verka här. När staden anlades togs byggmaterial från Vä och Åhus. En betydande offentlig verksamhet med länsstyrelse, landsting, sjukhus, skolor och regementen kom och gav arbetstillfällen. Verksamheterna finansierades av skattemedel utifrån och gav staden liv och status. 

Nu i den brandgula staden förlitas också till tillgångar utifrån för att ”Kristianstad ska hamna på kartan”. I störrehetssinne duger inte de boende i stad och omland. De räcker inte till för att uppfylla vissas drömmar. Förmågor hämtas från andra håll för att i brandgul dräkt ta poäng till lag med Kristianstad i namnet. Begrepp som traditionsbärare och klubbkänsla är då nedvärderade, kanske okända. Fast de värderas möjligen av en kräsen, oftast alldeles för liten, hemmapublik? 

För senaste elitlaget, Kristianstads IK, byttes halva spelartruppen ut. De var ”inte bra nog” för allsvenskan som de spelat upp laget till. Ishockeyn kan med framgångar, sportsliga och publika, kräva/behöva en ny ishall. Byggs badhusets publika delar så klokt att en ishall om x år kan dockas till och vissa delar samutnyttjas? Och utbyte ske energimässigt! 

Vi förutsätter att en så stor beslutsfråga som badhuset föranlett en självrannsakan hos samtliga ledamöter i majoriteten. Nu ska det sparas i omsorgen och skolan i vetskap om att bistrare ekonomiska tider nalkas. Är det då så klokt att bygga badhus med extra allt för alla de i regionen boendes förmodade nöjes-/relaxbehov?

Åke Hultqvist

Anders Björklund

Helen Löndahl

Krister Olsson

Åhuspartiet