Kristianstadsbladet 16 juli 2026
Trafiksäkerhet handlar inte om statistik. Det handlar om människor. Om skolelever som cyklar till stranden, arbetspendlare, lantbrukare som kör sina fordon och barnfamiljer som vill kunna röra sig tryggt mellan byarna.
Det är hög tid att Kristianstads kommun med högsta prioritet verkar för att tillsammans med ansvariga myndigheter tar ett samlat grepp om den olycksdrabbade korsningen vid Horna Gård och samtidigt förverkligar den länge efterfrågade cykelvägen mot Åhus – med anknytning både till Gärds Köpinge och till Åsum.
Väg 1058 via Horna och Åsum är en av endast två huvudsakliga infarter till Åhus från Kristianstad. Under senare år har trafikmängden ökat markant. Den andra infarten, väg 118, har successivt byggts om för ökad trafiksäkerhet med så kallad 2+1-väg. Resultatet har blivit säkrare trafik där – men också gett längre restider och mer trafik på Åsumsvägen.
Denna utveckling ställer nya krav på infrastrukturen.
Korsningen vid Horna Gård har länge varit känd som problematisk. Många känner till de riskfyllda situationer som uppstår när trafik från olika håll möts i hög hastighet. Samtidigt har trafikflödena förändrats utan att korsningen anpassats efter dagens verklighet.
Problemet handlar inte bara om biltrafik. Trots att behovet är uppenbart saknas fortfarande en sammanhängande och säker cykelväg.
Nu tvingas oskyddade cyklister att samsas med stora mängder tung trafik. Lastbilar, entreprenadfordon, jordbruksmaskiner och annan stor yrkestrafik är en naturlig del på vägnätet i området och viktiga för det lokala näringslivet.
Den som någon gång mött en cyklist med en fullastad lastbil under mörka höstkvällar eller i kraftigt regn vet hur obehaglig situationen kan vara. För cyklisten handlar det om utsatthet. För lastbilschauffören handlar det om stress och små marginaler. Ingen av dem borde behöva befinna sig i den situationen.
Horna-korsningen är ett tillfälle där politiken måste våga tänka större än att bara lappa och laga. Här finns en möjlighet att lösa flera problem samtidigt.
Frågan bör därför inte ses som två separata projekt – säkrare korsning och cykelväg – utan som en gemensam investering i säkerhet.
En ombyggnad av Horna-korsningen minskar risken för olyckor, skapar bättre trafikflöden och anpassar infrastrukturen till dagens trafikmängder. En parallell satsning på cykelvägar skulle ge invånarna i Gärds Köpinge, Åsum, Horna och omkringliggande områden möjlighet att välja cykeln på ett säkert sätt. Det skulle stärka folkhälsan, minska bilberoendet och göra det lättare att nå både Åhus och Kristianstad utan bil. För många barn och ungdomar skulle det innebära en frihet som idag inte finns.
Satsningen ligger dessutom helt i linje med nationella mål om ökad trafiksäkerhet, hållbara transporter och minskad klimatpåverkan. Horna-korsningen är ett tillfälle där politiken måste våga tänka större än att bara lappa och laga. Här finns en möjlighet att lösa flera problem samtidigt.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Kristianstadsbladet 10 juli 2026
Den senaste tidens debatt kring Åhus Beach visar just detta. Kommunstyrelsens ordförande vill driva en linje medan byggnadsnämndens ordförande menar att den saknar lagligt stöd.
Samtidigt pågår regeringens arbete med att förändra strandskyddslagstiftningen. För en företagare eller arrangör blir budskapet otydligt. Vem är det egentligen som sätter riktningen?
Samma mönster återkommer i frågan om fönsterbytet på Sjöcronas gata i Kristianstad. Först drev kommunen frågan vidare till domstol för att få vägledning. Därefter valde man att avstå från överklagandet eftersom frågan blivit ”för känslig och besvärlig”. Att kunna ompröva ett beslut är i grunden positivt, men när kursändringarna kommer sent innebär de också kostnader i form av tid, osäkerhet och uteblivna investeringar.
Näringslivet behöver stabila spelregler. Företag investerar inte utifrån politiska utspel utan det måste finnas förtroende för att kommunen är konsekvent, lösningsorienterad och ger tydliga besked. Det gynnar inte utvecklingen att med anledning av dålig kommunikation eller bristande besked behöva skjuta från höften.
Det betyder inte att kommunen alltid ska säga ja. Däremot måste kommunen tidigt föra dialog, väga in näringslivsperspektivet och tillsammans med företag och föreningar söka lösningar inom gällande lagstiftning. Ett nej som kommer snabbt och med en konstruktiv väg framåt är ofta bättre än åratal av osäkerhet.
För en företagare eller arrangör blir budskapet otydligt. Vem är det egentligen som sätter riktningen?
Vi vill se en kommun där man från första dagen frågar: Hur kan vi få detta att fungera? – inte först efter flera år av konflikter, överklaganden och politiska låsningar.
Kristianstad konkurrerar med andra kommuner om företag, investeringar och arbetstillfällen. Då räcker det inte att vilja ha ett gott näringslivsklimat. Det måste också märkas i hur kommunen arbetar, fattar beslut och möter dem som vill utveckla vår kommun.
Demokratin bygger på att olika uppfattningar diskuteras. Det är både naturligt och önskvärt att politiker har olika åsikter, men när dessa motsättningar leder till osäkerhet, tvära kast och långdragna processer blir konsekvenserna kännbara för dem som vill investera, utveckla och bedriva verksamhet i Kristianstads kommun.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Anita Zieme,Tollarp
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge
Lennart Olsson, Åhus
Bo Ullman, Åhus
Jerker Olsson, Kristianstad
Kristianstadsbladet 3 juli 2026
Vi tackar Ian Fernheden (SD) för repliken. Vi noterar att han delar uppfattningen att Miró-samlingen är värdefull och att den bör visas för allmänheten.
Däremot saknar vi fortfarande svar på de frågor som är själva kärnan i vårt inlägg. Hur tänker styret förvalta den unika Miró-samling som Kristianstads kommun redan äger?
Finns det en plan? Finns det en tidplan? Hur ser analysen ut av de möjligheter som samlingen kan skapa för besöksnäring, utbildning och stadens utveckling?
När sådana svar uteblir är det inte konstigt att idéer och förslag kommer från medborgare, föreningar och politiska partier.
Hur tänker styret förvalta den unika Miró-samling som Kristianstads kommun redan äger?
Den debatt som Ian Fernheden beskriver som att ”skjuta från höften” är i själva verket en följd av att styret inte redovisar någon tydlig inriktning.
Vi har lyft Residenset som en möjlig lösning för att kunna visa samlingen, utveckla pedagogisk verksamhet och pröva konceptet innan större investeringar övervägs. Intressant nog efterlyser Ian själv en enklare lokal för att testa intresset – vilket ligger nära det vi faktiskt föreslagit.
Att anse 20 miljoner för residenset är mycket när en liten fastighet i Åhus med några lägenheter för 10 miljoner är ett klipp gör det svårt att se en röd tråd i prioriteringarna.
Det verkligt bekymmersamma är den syn på kulturarvet som repliken förmedlar. Kommunen har genom generösa donationer från Nils Tryding fått förtroendet att förvalta en internationellt unik Miró-samling. Det borde vara en tillgång att utveckla, inte något som reduceras till att ”hänga upp några affischer”. För oss handlar detta om betydligt mer än väggdekorationer. Det handlar om att ta ansvar för ett kulturarv, skapa möjligheter för skolor och utbildning, stärka besöksnäringen och utveckla Kristianstad som stad.
Vi anser också att frågan hör hemma långt utanför kulturpolitiken. Den berör näringsliv, turism, utbildning, regional utveckling och kommunens attraktivitet. Därför är detta i hög grad en fråga för kommunstyrelsen.
Slutligen med anledning av att det upplevs att Sakpolitikerna skjutit från höften vill vi återkomma till en demokratifråga. Styret har valt att behålla en treprocentsspärr i kommunvalet trots att det är fullt möjlighet och rimligt med en lägre spärr.
Motiveringen har varit att ”En valkrets kan försvaga det politiska mandatet och riskera instabilitet i den ekonomiska hushållningen på både kort och lång sikt.” Du som ekonom torde kunna ge ett ingående svar, som ingen annan vågat eller klarat, på vad som avses och de uppenbart genomgripande konsekvenser för demokratin det skulle innebära i det beslut du ställt dig bakom.
Vi menar att demokrati också handlar om att ge fler röster möjlighet att bli representerade. Fler perspektiv stärker den lokala demokratin och leder till bättre beslut – inte sämre.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
I en insändare i Kb/NSk 27 maj efterfrågar Louise Ehlo ”ett parti som vill ta hand om vår framtid i Kristianstadkommun”. Svaret är Sakpolitikerna!
Kristianstadsbladet 25 juni 2026
INSÄNDARE
Finns det i hennes efterfrågan en osäkerhet om de nuvarande partiernas prestationer under den nu snart avklarade mandatperioden och vad de vill?Kanske inte. Möjligen en otydlighet i fråga om för kommunen och dess invånare ”bästa” vägval.
Oavsett vilket. Vi i Sakpolitikerna är beredda att ta ansvar för att aktivt, öppet och målmedvetet göra vad vi kan för att
• öka kvaliteten i de kommunala besluten
• se konsekvenserna av varje förslag så att det gynnar kommuninvånarna
• söka långsiktiga lösningar där flera partier är med och tar ansvar
Louise Ehlo preciserar sin efterfrågan. Hon känner en stor oro för hur kommunen väljer att hantera det minskade barnafödandet genom att erbjuda förskollärare sex månadslöner om de säger upp sig, göra omplaceringar och andra budgetsparande åtgärder.
Vi, Sakpolitikerna, redogjorde i en insändare 2 maj för vår inställning i hur övertaligheten ska hanteras.
Läs den igen! Här har vi – Louis Ehlo och SAK – samma uppfattning. Behåll pedagogerna och stärk förskole- och skolklasser med fler vuxna. Det vinner alla på, nu och framöver.
Vad är viktigare än barnen? Utan barn ingen framtid. Barn som vid varje tillfälle får den omsorg, det stöd och den kunskap och utbildning som är den för barnet bästa växer till en välfungerande, harmonisk och stark person som bidrar till en ljus framtid. För barnet – och för samhället.
Här spelar, i första hand, ansvarstagande och aktiva föräldrar en viktig roll, i att ge stöd och stimulera sina barn. Tillsammans och gemensamt – utifrån vars och ens roll.
I kommunens ansvarsroll ingår att tillhandhålla resurser. Utöver de statsbidrag som staten ger för varje elev är det viktigt att investera av skattemedel för att se till att varje elev når förväntade utbildningsmål. Att ”Satsa i livets början” och ge varje barn vad det behöver är inte att vara särskilt generös. Det är att vara framåtriktad, genomtänkt och långsiktigt klok.
I Kunskapsstaden – och utbildningskommunen – Kristianstad ska målet vara att vara en förebild och inte snåla på utbildade pedagoger i förskola och skola. I Kristianstads kommun får barnen den stabila grund de behöver – med pedagogers och föräldrars gemensamma och aktiva insatser.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Åke Hultqvist, Yngsjö
Stefan Edenborg, Tollarp
Kristianstadsbladet 17 juni 2026
Under många år har frågan om Åhus Beach och tillgången till stranden varit föremål för debatt. Politiker, myndigheter, arrangörer, föreningar och allmänhet har lämnat synpunkter.
Utredningar har gjorts, beslut har fattats, överklaganden har prövats och nya diskussioner har tagit vid. Trots detta står vi fortfarande inför samma konflikt som återkommer sommar efter sommar.
Sakpolitikerna menar att det är dags att lyfta blicken. Åhus Beach är inte vilket arrangemang som helst och kommunen har lagt och lägger årligen ned pengar och arbete i det. Evenemanget har utvecklats till en av Sveriges största ungdomsturneringar. Det är idag en viktig del av Åhus identitet. Tiotusentals deltagare, ledare och besökare kommer hit varje år. Lokala företag, restauranger, boenden och handeln gynnas samtidigt som Åhus marknadsförs långt utanför kommunens gränser.
Samtidigt är stranden en gemensam tillgång som ska vara tillgänglig för allmänheten. Det är en självklar utgångspunkt som få ifrågasätter. Men debatten har alltför ofta fastnat i ett antingen-eller. Antingen ska stranden vara helt fri från påverkan eller så ska evenemanget ges företräde. Verkligheten är mer komplex än så.
Det är också värt att påminna om att dagens situation inte alltid har sett ut på samma sätt. Rimligtvis kan ensamrätt till strandlinjen och vattnet utanför evenemangsområdet inte vara en orubblig förutsättning för evenemanget.
Innan staket sattes upp längs vattenlinjen användes andra lösningar med entréer och bevakning. Oavsett vad man tycker om de tidigare lösningarna visar historien att det finns fler sätt att hantera frågan än de som diskuteras idag.
Kommunen bör samla berörda parter kring samma bord och arbeta för en modell som både värnar allmänhetens tillgång till stranden och ger förutsättningar för ett av kommunens viktigaste arrangemang att utvecklas.
Dessutom finns det verksamheter och föreningar i området som under årens lopp har behövt samspela med evenemanget. Det visar att praktiska lösningar ofta går att hitta när viljan finns.
Sakpolitikerna anser att fokus nu bör ligga på att hitta långsiktiga och pragmatiska lösningar. Lösningar som, utan att inskränka på allemansrätt och strandskydd, kan accepteras av samtliga intressenter.
Som intressenter ser vi utom Åhus Beach-arrangören, dess deltagare och åskådare, som ska ha det bekvämt att komma till vattnet, Åhus Vinterbadare med Bastuförening och Åhus Windsurfing Club, som båda ska ha tillgång till sina anläggningar med brygga. Utöver dessa finns också allmänheten, alltså spontana strandbesökare
Kommunen bör samla berörda parter kring samma bord och arbeta för en modell som både värnar allmänhetens tillgång till stranden och ger förutsättningar för ett av kommunens viktigaste arrangemang att utvecklas.
Åhus förtjänar bättre än ännu en sommar med samma låsta debatt. Politikens uppgift är inte att bevara konflikter. Politikens uppgift är att lösa dem tillsammans med utföraren.
dem.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge
Lennart Olsson, Åhus
Bo Ullman, Åhus
Annika Persson, Åhus
Roland Persson, Åhus
Kristianstadsbladet 11 juni 2026
Kristianstad står inför en ovanlig möjlighet. Ett medborgarförslag om att utveckla en publik verksamhet kring verk av Joan Miró har nu tagit viktiga steg i den kommunala processen.
Att frågan först behandlats i kommunstyrelsen och därefter skickats vidare till berörd nämnd, kultur- och fritidsnämnden, är positivt. Det visar att idén tas på allvar. Nu avgörs nästa steg av tempo och riktning. Ska detta bli ännu en långbänk – eller ett konkret utvecklingsprojekt för Kristianstad? Vi menar att det senare är fullt möjligt.
Ett Miró-koncept i Kristianstad handlar inte bara om konst. Det handlar om att skapa en tydlig anledning att besöka staden, att knyta ihop det vi redan är bra på – natur, mat, upplevelser – och att stärka både näringsliv och attraktivitet. Den typen av satsningar kräver mod, men också pragmatism. Därför är det olyckligt att kommunen valt att tacka nej till möjligheten att förvärva residenset som nu är aktuellt för försäljning av Statens fastighetsverk.
Residenset är ingen vanlig byggnad. Det ritades av Fredrik Wilhelm Scholander, stod klart 1860 och är i dag ett statligt byggnadsminne. Med sina cirka 2 500 kvadratmeter och en nyligen genomförd renovering representerar det ett mycket högt kulturhistoriskt värde – men också en konkret möjlighet.
Vi ser residenset som en ypperlig tillfällig lösning för att etablera och testa ett Miró-koncept i Kristianstad.
När prislappen nämns till omkring 20 miljoner kronor är det svårt att se beslutet att avstå som strategiskt, sammanhanget är det en begränsad investering. Begränsad särskilt om man ser till vad byggnaden skulle kunna möjliggöra och hur kommunens bostadsbolag ABK resonerar om priset på 9,9 miljoner kronor för ett litet hus med 4 lägenheter på Västra Varvsgatan i Åhus.
Vi ser residenset som en ypperlig tillfällig lösning för att etablera och testa ett Miró-koncept i Kristianstad, kanske i Muséets regi:
Det handlar inte om att ersätta en långsiktig vision vid Helge å – till exempel på Tivolibadstomten – utan om att skapa momentum, synlighet och lärande redan nu.
Att säga nej till residenset riskerar att bli ett nej till just det handlingsutrymme som behövs för att gå från idé till verklighet. Vi står nu vid ett vägval:
Se till att förvara dem utställda. Antingen låter vi processen dra ut på tiden och möjligheterna passera eller så agerar vi, testar, bygger stegvis och visar att Kristianstad vill framåt.
Sakpolitikerna menar att:
Kristianstad har förutsättningarna. Nu krävs beslut som tar vara på dem.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge
Hur stor är risken att hälsostörande giftiga gaser sprids över Åhus om den stora depån med använt plastemballage på Pråmdragaregatan 5 börjar brinna? Åhusbor är frågande.
Kristianstadsbladet 8 juni 2026
INSÄNDARE
Många känner det befogat att ställa sig den i massmedia så välbekanta stökiga och orosskapande frågan: Hur oroliga ska vi vara? Bortsett från att det insamlade emballaget är estetiskt anskrämligt, kan det vid en brand innehålla ämnen som kommer att påverka miljön på ett negativt sätt.
Nog borde det gått till återvinning eller destruktion allt eftersom? Finns inte någon annan plats som upplagsplats istället för insprängt mellan bostadsområden och på attraktiv industrimark i Åhus?
Spekulationerna är flera: Vem har ansvaret? Vem tar ansvaret? Hur länge ska emballaget ligga kvar? Finns gräns för maxförvaring? Vart ska det forslas när det legat ”tillräckligt” länge? Är materialet garanterat allt igenom ren plast och utan kemiska ämnen som är skadliga för miljö och människa? Om gifter, vilka – och hur påverkar de? Finns det noll anledning till oro? Vem kan svara? Åhusborna undrar. Vi med!
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Åke Hultqvist, Yngsjö
Ulrik Jönsson, Åhus
Lennart Olsson, Åhus
Lisbeth Svensson, Åhus
Tänk om ansvariga politiker varit personligen ansvariga för dåliga, felaktigt gränsöverskridande beslut som de initierat och ställt sig bakom?
Kristianstadsbladet 25 maj 2026
INSÄNDARE
Hur mycket hade Camilla Palm, M, och Ian Fernheden, SD, Kristianstads kommuns ledande politiker, skaffat sig då i personlig skuld efter sina snart fyra år med makt?
Hade de då agerat på annat sätt när det gällde beslut som en kommun inte ska befatta sig med?
Kommunen är på sitt sätt alla kommuninvånares hushåll. Den kommunala ”hushållsbudgeten” byggs huvudsakligen upp av skatteintäkter, avgifter för kommunala tjänster och bidrag från staten. Dessa medel ska finansiera den kommunala verksamheten – inte användas till andra ”hushåll”, som har andra ansvariga. Inte ens när detta kan anses gynna kommunen.
Kristianstads kommuns skattebetalare har under 2025 betalat 55 miljoner kronor som ägarbidrag till AB Kristianstadsbyggen-koncernen för att täcka förluster i Galleria Boulevard och Högskoleprojekten i Kristianstads centrum. Här är det andra ”hushållet” staten som naturligt genom sina bolag skulle tagit ansvar för tillkomsten av ett nytt campus i Kristianstads centrum för Kristianstads Högskola, HKR.
Genom ”välmenande” beslut har kommunfullmäktiges politiker, med bristande beslutsunderlag och utan begäran om avslag, valt att spendera pengar bortom den kommunala kärnverksamheten. Det kan med uppdykande ytterligare behov av ägarbidrag röra sig om lån på bortåt två miljarder kronor för ett Citycampus, som ABK i påtvingad gisslan tvingats ta ansvaret för.
Å andra sidan har ABK för dessa projekt krävt av sin politiska ägare kommunen att kommunen ska bevilja och garantera alla lån och förluster i projekten. Det är i sig klokt och rimligt sett till att Campus- och Galleria Boulevardprojekten är insminkat i ABKs ägardirektiv och avlägset från ABKs huvudändamål.
När kan förlustgarantierna från skattebetalarna – från dig och mig och andra! – upphöra? Kan den våghalsiga politiken räknas hem? Om så, när och hur?
Hur mycket av verklig kommunal kärnverksamhet försenas, pausas eller omprioriteras när förlusterna måste täckas i Galleria- och Högskoleprojektet? Sker det i skolan, äldreomsorgen eller föreningslivet? Sker det i kommunal service och tjänster till invånare och företagare?
Har Kristianstads politiker – Palm, Fernheden och deras stödtrupper – läget under kontroll? Om så, ja då är det klädsamt att för kommunmedborgarna öppet – och allteftersom! – redovisa förlustsiffror och ägarbidrag. Det vore också tacksamt att få svar på vilka vinster kommunen gör genom Campus-projektet som inte skulle kunnat ha nåtts om ett statligt bolag, med rätt ändamål och erfarenhet, svarat för uppdrag och finansiering av Citycampus.
Vågar politiken lämna ett nytt ägardirektiv att ABK ska söka extern erfaren part som kan ta över Galleria- och Högskoleprojekten? Då kan ABK återgå till sin ursprungliga/egentliga kärnverksamhet.
Har Camilla Palm och Ian Fernheden så mycket ryggrad att de kan besvara, försvara och kommentera ställda frågor?
Åke Hultqvist, Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ska det gyllene ögonblicket som nu har kommit att verkligen ta sats för en god stärkande livspåverkande utveckling för Kristianstads kommuns unga slarvas bort?
Kristianstadsbladet 2 maj 2026
INSÄNDARE
Att säga upp eller köpa ut förskollärare kan bli ännu ett sätt att sälja bort goodwill, attraktion och inte minst möjligheter för kommunen.
Lyft blicken! Nu finns det ett tillfälle att med befintliga resurser ge flickor och pojkar i förskola och grundskola bättre möjligheter än på många år att få den omsorg, det stöd och den utveckling av kunskap och färdigheter som bär dem positivt fram i livet.
Det är dags att investera. Avkastningen kommer under många år. Genom att nu verkligen satsa i livets början – med befintliga resurser, befintlig personal – ges förutsättningar som rätt använda kan leda till att varje barn i för- och grundskola kan få det stöd så att de kan klara av att ta till sig och förstå de kunskaper som gäller för varje årskurs. Alla barn, alla elever, ska lyckas. Alla ska känna glädjen av att de kan och förstår. Ingen ska lämnas bakom.
Nej, detta är ingen utopi. Det är en möjlighet. Det är mål som ska klaras. För det krävs mod, målinriktat arbete – och politiker som vågar se att den nyligen presenterade nya profilen ”Kunskapsstaden Kristianstad” – har en grund och trovärdighet först när de allra yngsta prioriteras. Här byggs basen. För livet. Och för Kristianstads marknadsföring.
Att ”just nu” gäller beror på år med för låga födelsetal. Brist på barn helt enkelt – vägt mot den kapacitet av personal, lärare och andra viktiga, som finns i befintliga förskolor och skolor.
Nu kan barngrupperna minskas i förskolan. Förskollärare kan vidareutbildas. Bland annat inom NPF, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, för att på bästa sätt lotsa barn med diagnoser som ADHD och autism, vilket förekommer alltmer.
Vissa för att kunna vara stöd i grundskolan, där två pedagoger kan gemensamt stimulera och lyfta barnens kunskap i ämnen, färdigheter och situationer där två kan ge önskvärd skillnad.
Andra kan bidra till utvecklingsprojekt till nytta för framtida verksamhet. Vara förberedda – när födelsetalen åter ökar. När tidens unga vuxna prioriterar att skaffa barn – och Kristianstads kommun lockar att bosätta sig i, bland annat för den höga kvaliteten på förskola och grundskola.
Nu finns möjligheten att lyfta blicken och investera! Ansedd övertalig personal bidrar rätt tillvaratagen till att göra skillnad.
Kostnaden är en bro byggd med ökade möjligheter att se och tillvarata varje barns, elevs, behov och potential. Avkastningen krasst sett i pengar betalas snabbt av. Om inte i barn- och utbildningsförvaltningens budget så i andra kommunala budgetar.
Ett barn, en ungdom som inte ses, inte finner sig till rätta och behöver tas om hand i SiS-hem kostar kommunen över 300 000 kr i månaden. På ett år blir kostnaden för kommunen 3,6-4,0 miljoner kr. Räknat i lärartjänster motsvarar det fem, sex. En investering i personal och därmed i barns utveckling har kommunen råd med. Det är en satsning i kommunal kärnverksamhet.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Åke Hultqvist, Yngsjö
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge
Lisbeth Svensson, Åhus
Äntligen! Och grattis alla unga i Degeberga som ”snart” ska kunna använda sin fritidsgård fullt ut! ”Snart” ja!? Enligt uppgift ska Fritidsgården i tidigare Tingshuset kunna öppna sin andra våning vid årsskiftet 2026/2027.
Kristianstadsbladet 18 mars 2026
INSÄNDARE
Då ska en trygg utrymningsväg vara på plats och biljardrum, musikrum och ”chillrum” en avstängd trappa upp åter kunna användas. Efter fyra år.
Fyra år är en lång tid, särskilt i en ung människas liv. Många ungdomar i Degeberga med omnejd har mer eller mindre stängts ute från, och tvingats välja bort, umgänge på fritidsgården till följd av begränsningar i lokaler på entréplan och därmed också möjliga aktiviteter. Det är illa!
Fyra år! Med kommunala tjänstemän och politiker på tå borde processen kunnat gå betydligt snabbare – även då en byggnad är K-märkt. Omsorg om barn och unga borde ha prioriterats, oavsett var i kommunen de finns – vilket vi i Sakpolitikerna lyfte i detta ärende på denna sida 10 april 2025.
Kostnaden för att anpassa Tingshuset för fritidsgården är beräknad till 2,9 miljoner kronor. Det är mycket pengar – och samtidigt synnerligen väl använda pengar när ungdomar söker sig till fritidsgården, trivs och utvecklas där – och blir sedda och bekräftade där.
Det är en investering som kommunkassan ska ta med glädje – för den betalar tryggt av sig under många år. Alternativet att en person, en ungdom, inte finner sig till rätta i sig själv och i samhällsgemenskapen blir däremot en kostnad, som på kort tid kan kosta 2,9 miljoner kronor och ge måstekostnader för kommun och samhälle under lång tid framöver.
Det gäller för Kristianstads kommun att framöver agera framåtriktat och handla skyndsamt för att inte tvingas reagera och behandla det som skulle kunnat ha förebyggts. Satsningen i Degeberga är viktig och välkommen!
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Åke Hultqvist, Yngsjö
Ulrik Jönsson, Åhus
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge