Att hylla en framstående Kristianstadsfödd person med mörka, nynazistiska åsikter med ett gatunamn kan verkligen ifrågasättas. Vi har gjort det och signaturen Fundersam Kristianstadsbo gör det i insändare 27 juli.
Kristianstadsbladet 6 augusti 2026
INSÄNDARE
Det handlar om Fredrik Bööks väg på Österäng. Fredrik Böök föddes i Kristianstad 1883. Han blev professor i litteratur vid Lunds Universitet, hyllad och produktiv författare och inflytelserik och stridbar kritiker. Han var medlem i Svenska Akademien 1922 till 1961.
Under åren 1942 till 1953 satt också författaren och journalisten Gustaf Hellström, även han född i Kristianstad, i Akademien. Båda har förärats med varsin väg på bostadsområdet Österäng, byggt huvudsakligen under 1970-talet.
Den stolthet som staden Kristianstad känner – känt? – för Fredrik Böök solkas dock av Bööks nynazistiska tankar och hyllandet av Adolf Hitler som ledare. I ett modernt nutida Kristianstad, där integration av människor från andra länder är en viktig uppgift och utmaning, ska rimligen avstånd tas till allt vad nazism och främlingsfientlighet är.
Förhoppningsvis är tiden mogen – och att personer i en kommande namnberedning är tillräckligt modiga för en omprövning.
Både i historiska uttryck och i den tid som är nu och tider som kommer.
Precis som Fundersam Kristianstadsbo anser jag att det är dags att – åter! – ompröva namnbeslutet. Vi i Åhuspartiet, numera Sakpolitikerna, gjorde det för 20-talet år sedan, bland annat i en motion. Den bemöttes inte positivt, utan avslogs.
Förhoppningsvis är tiden mogen – och att personer i en kommande namnberedning är tillräckligt modiga för en omprövning.
Nog borde det finnas någon Kristianstadsfödd förebildlig bemärkt person, gärna kvinna, som kan få gatunamnsadress på Österäng.
Åke Hultqvist, Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Med gatuadress Fredrik Bööks väg 10 åren 1976-1985
Kristianstadsbladet 3 augusti 2026
När Kristianstadsbladet intervjuar företrädarna för dagens styre får vi tre olika beskrivningar av mandatperioden.
Camilla Palm (M) är nöjd och säger att styret ”ändå fått mycket gjort”. Ian Fernheden (SD) säger att han läser på men ”väljer sina strider”. Christina Borglund (KD) säger att ”vi behöver en mandatperiod till innan vi är klara med allt vi har påbörjat”.
Det är tre uttalanden som säger mer än kanske avsikten var.
För kommuninvånarna kan bilden bli en annan: en företrädare som ser det positiva men kanske missar problemen, en som väljer vilka frågor som är värda att engagera sig i, och en som själv medger att resultatet ännu inte är färdigt efter fyra år.
Man skulle nästan kunna likna trion vid de klassiska tre aporna – en som inte ser problemen, en som inte hör kritiken och en som inte säger vad som faktiskt behöver förändras.
För bakom politikernas egna beskrivningar finns en verklighet där många invånare uttryckt oro. Kristianstadsbladets insändarsidor har under sommaren fyllts av synpunkter kring omsorg, ledarskap, stora kommunala projekt och kommunens bemötande av företagare.
Självklart ska kritik granskas och lösningar kräver mer än enkla slagord. Men ett ansvarstagande styre måste också kunna ta till sig kritik och visa att man är beredd att förändra.
Näringslivet är ett tydligt exempel. Camilla Palm säger själv att hon är minst nöjd med näringslivsarbetet och att kommunen behöver en kulturförändring. Men efter fyra år vid makten borde företagen redan ha märkt en skillnad. En kommun som vill växa måste vara en möjliggörare – inte ett hinder.
Efter fyra år är frågan inte bara vad styret har gjort – utan också vad som fortfarande väntar på att lösas.
Kristianstad behöver förändring. Sakpolitikerna står för den förändringen. En förändring till det bättre: för invånare, företagare, besökare. Och för den kommunala ekonomin.
Man skulle nästan kunna likna trion vid de klassiska tre aporna – en som inte ser problemen, en som inte hör kritiken och en som inte säger vad som faktiskt behöver förändras.
Sakpolitikerna menar att Kristianstad behöver ett nytt sätt att arbeta. Vi bygger inte vår politik på gamla block eller rikspolitiska konflikter, utan på lokala sakfrågor som påverkar människors vardag.
Vi vill se en kommun där företagare får snabbare och tydligare besked, där omsorgen präglas av trygghet och ansvar, där skolan får rätt förutsättningar, kulturen, folkbildningen och föreningslivet blomstrar, och där politiker vågar erkänna problem innan de växer.
Har du mod att tänka nytt – bortom det traditionella? Bortom tystnad och felaktiga och dyra beslut! Låt Sakpolitikerna bli ditt val!
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge
Anita Zieme,Tollarp
Lennart Olsson, Åhus
Lisbeth Svensson, Åhus
Bo Ullman, Åhus
Jerker Olsson, Kristianstad
Kristianstadsbladet 23 juli 2026
Välkommet och något sent tycks kommunalrådet Ian Fernheden, SD, inse att – egna!? – ställda frågor kräver svar. Han har under mandatperioden fått många från Sakpolitikerna, men de har samtliga uppenbart helt gått honom förbi. För inte kan han väl ha ”varit frånvarande” varje gång då?
I ett insändarsvar 8 juli ”Svårt att svara på frågor som aldrig ställts” visar han goda prov på egen skrivförmåga men också uppenbara bevis på bristande förmåga att ta till sig skriven text. Inte minst sådan med ett frågetecken efter!
Vår debatt handlar om Kristianstads kommuns unika samling av Juan Mirós affischer, ett museum för dessa och förslaget om att kommunen ska köpa det till salu varande Residenset för att möjligen där en tid kunna ställa ut samlingen. Vi anser att tidigare landshövdingebyggnaden är historiskt alltför viktig för Kristianstad för att inte finnas kvar i ”det allmännas”, skattebetalares ägo.
Ohörsamhet, ovillighet, bristande förmåga att ta ansvar för initierade och av ifrågasatta kostsamma beslut?
Ja, vad som ligger bakom Fernhedens och hans kommunalrådskollega Camilla Palms, M, nonchalans, svarsovilja, att inte svara på tidigare ställda angelägna frågor vet eventuellt bara de själva. Det ingår kanske inte – i deras sätt att utifrån valresultat och som utsedda av sina partier att leda kommunen och då också – att agera som ledare. Ledare som står för och tar ansvar för sina förslag och beslut?
Vi syftar här bland annat på uteblivna – och fortsatt välkomna! – svar på frågor om det alltför dyra köpet av Galleria Boulevard och bildandet av dotterbolag till AB Kristianstadsbyggen för att bygga campus åt statliga Kristianstads Högskola på Gallerians plats och etablerandet av Kristianstads kommun på kapitalmarknaden.
I en kommentar på vår insändare 11 juni ”Låt Miro´-muséet bli verklighet – köp residenset” svarar och anser Fernheden att vi, Sakpolitikerna, ”Skjuter populistiskt från höften”. Det får han gärna göra.
Efter att politiska ledningar i många år lågprioriterat tillkomsten av ett utlovat Miró-museum var det dags att skapa ökad uppmärksamhet, en reaktion. Vi valde att marknadsföra det i en kombo, alltså med en samtidig önskan om ett kommunalt förvärv av Residenset. Vi gjorde det helt medvetet om att där fanns hyresgäster och att lokalerna kanske inte var idealiska för museiändamål. Vi hoppades att någon i kommunledningen skulle vara så ”alert” att hen ”högg på betet”. Vi tackar därför nu Ian Fernheden för hans ”korrigerande” bidrag till marknadsföring av ett Miró-museum.
Att han kallar det föraktfullt för ”affischmuseum” är däremot beklagligt.
Att vid ett kommunalt köp av Residenset be hyresgästerna lämna är inte vår avsikt. Det är oss helt fjärran. Hyresgäster är vitalt.
Nu ser vi fram emot Fernhedens svar på våra frågor i tidigare insändare.
Apropå småpartispärrens nivå för stimulans av demokratin kräver det senare sin egen kommentar. En storpartispärr borde kanske införas när den demokratiska nyttan av ett parti är passerat?
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Åke Hultqvist, Yngsjö
Ulrik Jönsson, Åhus
Kristianstadsbladet 16 juli 2026
Trafiksäkerhet handlar inte om statistik. Det handlar om människor. Om skolelever som cyklar till stranden, arbetspendlare, lantbrukare som kör sina fordon och barnfamiljer som vill kunna röra sig tryggt mellan byarna.
Det är hög tid att Kristianstads kommun med högsta prioritet verkar för att tillsammans med ansvariga myndigheter tar ett samlat grepp om den olycksdrabbade korsningen vid Horna Gård och samtidigt förverkligar den länge efterfrågade cykelvägen mot Åhus – med anknytning både till Gärds Köpinge och till Åsum.
Väg 1058 via Horna och Åsum är en av endast två huvudsakliga infarter till Åhus från Kristianstad. Under senare år har trafikmängden ökat markant. Den andra infarten, väg 118, har successivt byggts om för ökad trafiksäkerhet med så kallad 2+1-väg. Resultatet har blivit säkrare trafik där – men också gett längre restider och mer trafik på Åsumsvägen.
Denna utveckling ställer nya krav på infrastrukturen.
Korsningen vid Horna Gård har länge varit känd som problematisk. Många känner till de riskfyllda situationer som uppstår när trafik från olika håll möts i hög hastighet. Samtidigt har trafikflödena förändrats utan att korsningen anpassats efter dagens verklighet.
Problemet handlar inte bara om biltrafik. Trots att behovet är uppenbart saknas fortfarande en sammanhängande och säker cykelväg.
Nu tvingas oskyddade cyklister att samsas med stora mängder tung trafik. Lastbilar, entreprenadfordon, jordbruksmaskiner och annan stor yrkestrafik är en naturlig del på vägnätet i området och viktiga för det lokala näringslivet.
Den som någon gång mött en cyklist med en fullastad lastbil under mörka höstkvällar eller i kraftigt regn vet hur obehaglig situationen kan vara. För cyklisten handlar det om utsatthet. För lastbilschauffören handlar det om stress och små marginaler. Ingen av dem borde behöva befinna sig i den situationen.
Horna-korsningen är ett tillfälle där politiken måste våga tänka större än att bara lappa och laga. Här finns en möjlighet att lösa flera problem samtidigt.
Frågan bör därför inte ses som två separata projekt – säkrare korsning och cykelväg – utan som en gemensam investering i säkerhet.
En ombyggnad av Horna-korsningen minskar risken för olyckor, skapar bättre trafikflöden och anpassar infrastrukturen till dagens trafikmängder. En parallell satsning på cykelvägar skulle ge invånarna i Gärds Köpinge, Åsum, Horna och omkringliggande områden möjlighet att välja cykeln på ett säkert sätt. Det skulle stärka folkhälsan, minska bilberoendet och göra det lättare att nå både Åhus och Kristianstad utan bil. För många barn och ungdomar skulle det innebära en frihet som idag inte finns.
Satsningen ligger dessutom helt i linje med nationella mål om ökad trafiksäkerhet, hållbara transporter och minskad klimatpåverkan. Horna-korsningen är ett tillfälle där politiken måste våga tänka större än att bara lappa och laga. Här finns en möjlighet att lösa flera problem samtidigt.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Kristianstadsbladet 10 juli 2026
Den senaste tidens debatt kring Åhus Beach visar just detta. Kommunstyrelsens ordförande vill driva en linje medan byggnadsnämndens ordförande menar att den saknar lagligt stöd.
Samtidigt pågår regeringens arbete med att förändra strandskyddslagstiftningen. För en företagare eller arrangör blir budskapet otydligt. Vem är det egentligen som sätter riktningen?
Samma mönster återkommer i frågan om fönsterbytet på Sjöcronas gata i Kristianstad. Först drev kommunen frågan vidare till domstol för att få vägledning. Därefter valde man att avstå från överklagandet eftersom frågan blivit ”för känslig och besvärlig”. Att kunna ompröva ett beslut är i grunden positivt, men när kursändringarna kommer sent innebär de också kostnader i form av tid, osäkerhet och uteblivna investeringar.
Näringslivet behöver stabila spelregler. Företag investerar inte utifrån politiska utspel utan det måste finnas förtroende för att kommunen är konsekvent, lösningsorienterad och ger tydliga besked. Det gynnar inte utvecklingen att med anledning av dålig kommunikation eller bristande besked behöva skjuta från höften.
Det betyder inte att kommunen alltid ska säga ja. Däremot måste kommunen tidigt föra dialog, väga in näringslivsperspektivet och tillsammans med företag och föreningar söka lösningar inom gällande lagstiftning. Ett nej som kommer snabbt och med en konstruktiv väg framåt är ofta bättre än åratal av osäkerhet.
För en företagare eller arrangör blir budskapet otydligt. Vem är det egentligen som sätter riktningen?
Vi vill se en kommun där man från första dagen frågar: Hur kan vi få detta att fungera? – inte först efter flera år av konflikter, överklaganden och politiska låsningar.
Kristianstad konkurrerar med andra kommuner om företag, investeringar och arbetstillfällen. Då räcker det inte att vilja ha ett gott näringslivsklimat. Det måste också märkas i hur kommunen arbetar, fattar beslut och möter dem som vill utveckla vår kommun.
Demokratin bygger på att olika uppfattningar diskuteras. Det är både naturligt och önskvärt att politiker har olika åsikter, men när dessa motsättningar leder till osäkerhet, tvära kast och långdragna processer blir konsekvenserna kännbara för dem som vill investera, utveckla och bedriva verksamhet i Kristianstads kommun.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Anita Zieme,Tollarp
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge
Lennart Olsson, Åhus
Bo Ullman, Åhus
Jerker Olsson, Kristianstad
Kristianstadsbladet 3 juli 2026
Vi tackar Ian Fernheden (SD) för repliken. Vi noterar att han delar uppfattningen att Miró-samlingen är värdefull och att den bör visas för allmänheten.
Däremot saknar vi fortfarande svar på de frågor som är själva kärnan i vårt inlägg. Hur tänker styret förvalta den unika Miró-samling som Kristianstads kommun redan äger?
Finns det en plan? Finns det en tidplan? Hur ser analysen ut av de möjligheter som samlingen kan skapa för besöksnäring, utbildning och stadens utveckling?
När sådana svar uteblir är det inte konstigt att idéer och förslag kommer från medborgare, föreningar och politiska partier.
Hur tänker styret förvalta den unika Miró-samling som Kristianstads kommun redan äger?
Den debatt som Ian Fernheden beskriver som att ”skjuta från höften” är i själva verket en följd av att styret inte redovisar någon tydlig inriktning.
Vi har lyft Residenset som en möjlig lösning för att kunna visa samlingen, utveckla pedagogisk verksamhet och pröva konceptet innan större investeringar övervägs. Intressant nog efterlyser Ian själv en enklare lokal för att testa intresset – vilket ligger nära det vi faktiskt föreslagit.
Att anse 20 miljoner för residenset är mycket när en liten fastighet i Åhus med några lägenheter för 10 miljoner är ett klipp gör det svårt att se en röd tråd i prioriteringarna.
Det verkligt bekymmersamma är den syn på kulturarvet som repliken förmedlar. Kommunen har genom generösa donationer från Nils Tryding fått förtroendet att förvalta en internationellt unik Miró-samling. Det borde vara en tillgång att utveckla, inte något som reduceras till att ”hänga upp några affischer”. För oss handlar detta om betydligt mer än väggdekorationer. Det handlar om att ta ansvar för ett kulturarv, skapa möjligheter för skolor och utbildning, stärka besöksnäringen och utveckla Kristianstad som stad.
Vi anser också att frågan hör hemma långt utanför kulturpolitiken. Den berör näringsliv, turism, utbildning, regional utveckling och kommunens attraktivitet. Därför är detta i hög grad en fråga för kommunstyrelsen.
Slutligen med anledning av att det upplevs att Sakpolitikerna skjutit från höften vill vi återkomma till en demokratifråga. Styret har valt att behålla en treprocentsspärr i kommunvalet trots att det är fullt möjlighet och rimligt med en lägre spärr.
Motiveringen har varit att ”En valkrets kan försvaga det politiska mandatet och riskera instabilitet i den ekonomiska hushållningen på både kort och lång sikt.” Du som ekonom torde kunna ge ett ingående svar, som ingen annan vågat eller klarat, på vad som avses och de uppenbart genomgripande konsekvenser för demokratin det skulle innebära i det beslut du ställt dig bakom.
Vi menar att demokrati också handlar om att ge fler röster möjlighet att bli representerade. Fler perspektiv stärker den lokala demokratin och leder till bättre beslut – inte sämre.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
I en insändare i Kb/NSk 27 maj efterfrågar Louise Ehlo ”ett parti som vill ta hand om vår framtid i Kristianstadkommun”. Svaret är Sakpolitikerna!
Kristianstadsbladet 25 juni 2026
INSÄNDARE
Finns det i hennes efterfrågan en osäkerhet om de nuvarande partiernas prestationer under den nu snart avklarade mandatperioden och vad de vill?Kanske inte. Möjligen en otydlighet i fråga om för kommunen och dess invånare ”bästa” vägval.
Oavsett vilket. Vi i Sakpolitikerna är beredda att ta ansvar för att aktivt, öppet och målmedvetet göra vad vi kan för att
• öka kvaliteten i de kommunala besluten
• se konsekvenserna av varje förslag så att det gynnar kommuninvånarna
• söka långsiktiga lösningar där flera partier är med och tar ansvar
Louise Ehlo preciserar sin efterfrågan. Hon känner en stor oro för hur kommunen väljer att hantera det minskade barnafödandet genom att erbjuda förskollärare sex månadslöner om de säger upp sig, göra omplaceringar och andra budgetsparande åtgärder.
Vi, Sakpolitikerna, redogjorde i en insändare 2 maj för vår inställning i hur övertaligheten ska hanteras.
Läs den igen! Här har vi – Louis Ehlo och SAK – samma uppfattning. Behåll pedagogerna och stärk förskole- och skolklasser med fler vuxna. Det vinner alla på, nu och framöver.
Vad är viktigare än barnen? Utan barn ingen framtid. Barn som vid varje tillfälle får den omsorg, det stöd och den kunskap och utbildning som är den för barnet bästa växer till en välfungerande, harmonisk och stark person som bidrar till en ljus framtid. För barnet – och för samhället.
Här spelar, i första hand, ansvarstagande och aktiva föräldrar en viktig roll, i att ge stöd och stimulera sina barn. Tillsammans och gemensamt – utifrån vars och ens roll.
I kommunens ansvarsroll ingår att tillhandhålla resurser. Utöver de statsbidrag som staten ger för varje elev är det viktigt att investera av skattemedel för att se till att varje elev når förväntade utbildningsmål. Att ”Satsa i livets början” och ge varje barn vad det behöver är inte att vara särskilt generös. Det är att vara framåtriktad, genomtänkt och långsiktigt klok.
I Kunskapsstaden – och utbildningskommunen – Kristianstad ska målet vara att vara en förebild och inte snåla på utbildade pedagoger i förskola och skola. I Kristianstads kommun får barnen den stabila grund de behöver – med pedagogers och föräldrars gemensamma och aktiva insatser.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Åke Hultqvist, Yngsjö
Stefan Edenborg, Tollarp
Kristianstadsbladet 17 juni 2026
Under många år har frågan om Åhus Beach och tillgången till stranden varit föremål för debatt. Politiker, myndigheter, arrangörer, föreningar och allmänhet har lämnat synpunkter.
Utredningar har gjorts, beslut har fattats, överklaganden har prövats och nya diskussioner har tagit vid. Trots detta står vi fortfarande inför samma konflikt som återkommer sommar efter sommar.
Sakpolitikerna menar att det är dags att lyfta blicken. Åhus Beach är inte vilket arrangemang som helst och kommunen har lagt och lägger årligen ned pengar och arbete i det. Evenemanget har utvecklats till en av Sveriges största ungdomsturneringar. Det är idag en viktig del av Åhus identitet. Tiotusentals deltagare, ledare och besökare kommer hit varje år. Lokala företag, restauranger, boenden och handeln gynnas samtidigt som Åhus marknadsförs långt utanför kommunens gränser.
Samtidigt är stranden en gemensam tillgång som ska vara tillgänglig för allmänheten. Det är en självklar utgångspunkt som få ifrågasätter. Men debatten har alltför ofta fastnat i ett antingen-eller. Antingen ska stranden vara helt fri från påverkan eller så ska evenemanget ges företräde. Verkligheten är mer komplex än så.
Det är också värt att påminna om att dagens situation inte alltid har sett ut på samma sätt. Rimligtvis kan ensamrätt till strandlinjen och vattnet utanför evenemangsområdet inte vara en orubblig förutsättning för evenemanget.
Innan staket sattes upp längs vattenlinjen användes andra lösningar med entréer och bevakning. Oavsett vad man tycker om de tidigare lösningarna visar historien att det finns fler sätt att hantera frågan än de som diskuteras idag.
Kommunen bör samla berörda parter kring samma bord och arbeta för en modell som både värnar allmänhetens tillgång till stranden och ger förutsättningar för ett av kommunens viktigaste arrangemang att utvecklas.
Dessutom finns det verksamheter och föreningar i området som under årens lopp har behövt samspela med evenemanget. Det visar att praktiska lösningar ofta går att hitta när viljan finns.
Sakpolitikerna anser att fokus nu bör ligga på att hitta långsiktiga och pragmatiska lösningar. Lösningar som, utan att inskränka på allemansrätt och strandskydd, kan accepteras av samtliga intressenter.
Som intressenter ser vi utom Åhus Beach-arrangören, dess deltagare och åskådare, som ska ha det bekvämt att komma till vattnet, Åhus Vinterbadare med Bastuförening och Åhus Windsurfing Club, som båda ska ha tillgång till sina anläggningar med brygga. Utöver dessa finns också allmänheten, alltså spontana strandbesökare
Kommunen bör samla berörda parter kring samma bord och arbeta för en modell som både värnar allmänhetens tillgång till stranden och ger förutsättningar för ett av kommunens viktigaste arrangemang att utvecklas.
Åhus förtjänar bättre än ännu en sommar med samma låsta debatt. Politikens uppgift är inte att bevara konflikter. Politikens uppgift är att lösa dem tillsammans med utföraren.
dem.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge
Lennart Olsson, Åhus
Bo Ullman, Åhus
Annika Persson, Åhus
Roland Persson, Åhus
Kristianstadsbladet 11 juni 2026
Kristianstad står inför en ovanlig möjlighet. Ett medborgarförslag om att utveckla en publik verksamhet kring verk av Joan Miró har nu tagit viktiga steg i den kommunala processen.
Att frågan först behandlats i kommunstyrelsen och därefter skickats vidare till berörd nämnd, kultur- och fritidsnämnden, är positivt. Det visar att idén tas på allvar. Nu avgörs nästa steg av tempo och riktning. Ska detta bli ännu en långbänk – eller ett konkret utvecklingsprojekt för Kristianstad? Vi menar att det senare är fullt möjligt.
Ett Miró-koncept i Kristianstad handlar inte bara om konst. Det handlar om att skapa en tydlig anledning att besöka staden, att knyta ihop det vi redan är bra på – natur, mat, upplevelser – och att stärka både näringsliv och attraktivitet. Den typen av satsningar kräver mod, men också pragmatism. Därför är det olyckligt att kommunen valt att tacka nej till möjligheten att förvärva residenset som nu är aktuellt för försäljning av Statens fastighetsverk.
Residenset är ingen vanlig byggnad. Det ritades av Fredrik Wilhelm Scholander, stod klart 1860 och är i dag ett statligt byggnadsminne. Med sina cirka 2 500 kvadratmeter och en nyligen genomförd renovering representerar det ett mycket högt kulturhistoriskt värde – men också en konkret möjlighet.
Vi ser residenset som en ypperlig tillfällig lösning för att etablera och testa ett Miró-koncept i Kristianstad.
När prislappen nämns till omkring 20 miljoner kronor är det svårt att se beslutet att avstå som strategiskt, sammanhanget är det en begränsad investering. Begränsad särskilt om man ser till vad byggnaden skulle kunna möjliggöra och hur kommunens bostadsbolag ABK resonerar om priset på 9,9 miljoner kronor för ett litet hus med 4 lägenheter på Västra Varvsgatan i Åhus.
Vi ser residenset som en ypperlig tillfällig lösning för att etablera och testa ett Miró-koncept i Kristianstad, kanske i Muséets regi:
Det handlar inte om att ersätta en långsiktig vision vid Helge å – till exempel på Tivolibadstomten – utan om att skapa momentum, synlighet och lärande redan nu.
Att säga nej till residenset riskerar att bli ett nej till just det handlingsutrymme som behövs för att gå från idé till verklighet. Vi står nu vid ett vägval:
Se till att förvara dem utställda. Antingen låter vi processen dra ut på tiden och möjligheterna passera eller så agerar vi, testar, bygger stegvis och visar att Kristianstad vill framåt.
Sakpolitikerna menar att:
Kristianstad har förutsättningarna. Nu krävs beslut som tar vara på dem.
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Stefan Edenborg, Tollarp
Nick Ljungdahl, Fjälkinge
Hur stor är risken att hälsostörande giftiga gaser sprids över Åhus om den stora depån med använt plastemballage på Pråmdragaregatan 5 börjar brinna? Åhusbor är frågande.
Kristianstadsbladet 8 juni 2026
INSÄNDARE
Många känner det befogat att ställa sig den i massmedia så välbekanta stökiga och orosskapande frågan: Hur oroliga ska vi vara? Bortsett från att det insamlade emballaget är estetiskt anskrämligt, kan det vid en brand innehålla ämnen som kommer att påverka miljön på ett negativt sätt.
Nog borde det gått till återvinning eller destruktion allt eftersom? Finns inte någon annan plats som upplagsplats istället för insprängt mellan bostadsområden och på attraktiv industrimark i Åhus?
Spekulationerna är flera: Vem har ansvaret? Vem tar ansvaret? Hur länge ska emballaget ligga kvar? Finns gräns för maxförvaring? Vart ska det forslas när det legat ”tillräckligt” länge? Är materialet garanterat allt igenom ren plast och utan kemiska ämnen som är skadliga för miljö och människa? Om gifter, vilka – och hur påverkar de? Finns det noll anledning till oro? Vem kan svara? Åhusborna undrar. Vi med!
Sakpolitikerna, SAK, tidigare Åhuspartiet
Åke Hultqvist, Yngsjö
Ulrik Jönsson, Åhus
Lennart Olsson, Åhus
Lisbeth Svensson, Åhus