I en tid då Sverige kämpar med en arbetslöshet på 8,8 procent, ungdomsarbetslösheten når alarmerande 24 procent långt över snittet i Europa.
Kristianstadsbladet 28 april 2025
INSÄNDARE
Trots att orsaken är att matchningen mellan kompetens och arbetsmarknad inte fungerar – väljer vi ändå att utvisa människor som både vill och kan arbeta samt i många fall har arbete. Det är inte bara ett etiskt haveri. Det är ett politiskt självmål. Bland dem som utvisas finns människor och familjer som är fullt etablerade i det svenska samhället, som talar språket, har barn i skolan och – inte minst – arbetar inom bristyrken.
Inom vård och omsorg skriker arbetsgivare efter personal. Samtidigt skickar vi hem undersköterskor, läkare och annan viktig kompetens. Hur rimmar detta med ambitionen att lösa personalbristen inom välfärden?
Politiker diskuterar återkommande ”återvändarbidrag” – ett slags ekonomisk ersättning för att personer utan arbete frivilligt ska lämna landet. Det är ett förslag som låter handlingskraftigt, men som vid närmare granskning mest är ett populistiskt grepp för att flytta fokus från verkliga lösningar.
Allt annat är ett slöseri vi inte har råd med.
Effekten på arbetslöshetsstatistiken är marginell och tillfällig. Och kostnaderna – både ekonomiska och mänskliga – är höga. Att betala arbetslösa för att lämna landet påverkar inte det strukturella problemet: att människor inte hittar jobb som matchar deras utbildning och erfarenhet.
Idag har 5,3 procent av de arbetslösa i Sverige eftergymnasial utbildning – ändå står de utan arbete. Det visar att systemet är trasigt. Vad vi behöver är inte färre människor, utan bättre matchning, fler vägar till arbete och ett starkare företagsklimat.
Sverige behöver också våga satsa på våra ungdomar. Var fjärde ungdom står utanför arbetsmarknaden – en siffra som är tio procentenheter högre än Europasnittet. Det är inte hållbart. Vi måste investera i utbildning, praktikplatser, och förenkla vägen till jobb för unga.
Men samtidigt – låt oss inte göra misstaget att avvisa de som redan har hittat sin plats och som kan bidra här och nu.
Det är hög tid att sluta se människor som siffror i en statistik. De som jobbar, betalar skatt, fostrar barn och bygger vårt samhälle – oavsett var de är födda – är en tillgång. Låt oss bygga ett Sverige där vi tar vara på den kraften och förstå att det är företagen som skapar jobben och därmed grunden till välståndet. Allt annat är ett slöseri vi inte har råd med.tt inte den beslutar så tokigt som i Osby!
Ulrik Jönsson, sakpolitiker och entreprenör