Kristianstadsbladet 23 maj 2025
Skolan är samhällets kanske viktigaste byggsten. Det är där grunden läggs för framtidens medborgare, företagare och ledare.
Därför är det avgörande att de som arbetar närmast eleverna – lärarna, rektorerna, elevhälsan – får gehör för sina insikter och erfarenheter. Tyvärr ser vi just nu ett exempel i Kristianstads kommun där denna viktiga lyhördhet saknas.
När Monika Åängasköld tillträdde som nytt skolkommunalråd är det sant att hon direkt kastades in i en komplex och utmanande situation. Men det friskriver henne inte från ansvaret att stå upp för föräldrar, elever och skolpersonal – särskilt i Yngsjö, där känslan av svek är påtaglig.
Trots det växande engagemanget kring Yngsjö skolas framtid och de många frågor som ställts från både föräldrar och personal, fanns ingenting om skolan med i det beslut som nyligen togs om skolbudgeten. Den totala tystnaden väcker oro – är det ett medvetet val att inte ta med Yngsjö, eller har skolan helt enkelt fallit bort i prioriteringarna?
Samtidigt har överklagan mot detaljplanen för nya boenden på Toftagård fått avslag. Det innebär att Yngsjö står inför en tydlig expansion – fler bostäder betyder fler barn och ökat behov av fungerande samhällsservice. Ändå saknas strategin för hur skolan ska möta denna tillväxt. Hur rimmar det med kommunens ansvar att planera långsiktigt och hållbart?
Att inte ta dialogen med berörda, och samtidigt skapa osäkerhet kring hela skolorganisationens framtid, är inte bara oroande – det är ansvarslöst.
Tjänstemännen inom kommunen har ett centralt ansvar i detta. Under ledning av Lina Leyman Nilsson är det deras uppdrag att förvalta skolverksamheten med professionalitet, stabilitet och framförhållning. Men vad har egentligen levererats? Vilka konkreta åtgärder har satts in för att minska otryggheten i skolorna, säkerställa personalens arbetsmiljö och kommunicera de förändringar som eventuellt planeras?
Det är inte bara föräldrarna i Yngsjö som förtjänar svar – hela kommunen gör det. Att skapa oro i en redan ansträngd skolmiljö är direkt kontraproduktivt. Vi behöver beslut som bygger på dialog med dem som har störst insikt i vardagen – skolpersonalen. Vi behöver politiker som vågar stå kvar i blåsväder och tjänstemän som levererar lösningar, inte nya frågetecken. Vi måste ställa oss frågan: vilken framtid vill vi ge våra barn? En skola där beslut tas över deras huvuden, eller en skola där deras lärare och rektorer har mandat, stöd och resurser att forma en trygg och utvecklande miljö?
Sakpolitikerna
Ulrik Jönsson, Åhus
Åke Hultqvist, Yngsjö
Annika Persson, Åhus
Roland Persson, Åhus