Debatt Kristianstadsbladet 22 juni 2022

SAKPOLITIKERNA

Överallt i kommunen finner vi samhällsengagerade människor som gärna tar ett eget ansvar för förbättringar i sin närmaste omgivning.

Det är de som ordnar grillkvällar och valborgsbål för grannarna i byn. Vi finner dem i byalagen och vi finner dem ibland också på de av kommunen organiserade dialogträffarna. Det är också de som ordnar protestmöten när den lokala skolan hotas av nedläggning. Det är, kort sagt, de som bär upp det demokratiska arvet på ett anspråkslöst sätt.

Med anledning av de avslutande rundorna i kommunens dialogmöten har de rätt att vara besvikna. På dialogmötet i Önnestad den 27 april framkom till exempel att inte ett enda av de förslag som framfördes för två år sedan har genomförts. Med tanke på arten av de framförda förslagen borde mycket av dessa önskemål kunna genomföras helt lokalt, utan att behöva hanteras över en central kommunförvaltning.

Åtgärderna kan med förtroende överlåtas på samhällsengagerade människor på lokalplanet. Men för genomförandet behövs ofta lite pengar. Kommunen kan förslagsvis avsätta tusen kronor per invånare för lokala åtgärder, att hanteras av det lokala byalaget eller motsvarande instans. Med en tusenlapp per invånare skulle Önnestad (cirka 1 500 invånare) lokalt kunna disponera ungefär en och en halv miljon per år, vilket kan räcka till en skateboardbana och förbättrad skötsel av grönytor och en hel del andra trivselskapande saker.

Det förtroende som kommunen på det sättet visar sina medborgare skapar incitament för ökad lokal demokrati och höjer engagemanget för den egna orten hos de samhällsengagerade invånare som vi finner överallt.

Alltför länge har annat än demokrati präglat vårt medborgarskap. Gemene man har sedan kommunsammanslagningsvågen på 1970-talet alienerat sig från lokalt engagemang och numera styrs demokratin av TV-sända debatter mellan rikspolitik med en dramaturgi som mer påminner om sportevenemang. Med uppsnack och analyser som i vilket VM som helst.

Genom att slå samman och centralisera kommunens olika delar har det demokratiska inflytandet minskat. I all välmening behåller man formen för dialogmöten en gång vartannat år, men det räcker inte. Alla engagerade invånare ska känna att de ingår i en ständigt pågående process där deras engagemang är en viktig del.

Det är dags att skilja på kommunernas operativa uppdrag som vård, skola, omsorg, räddningsverk, avfallshantering etcetera från det demokratiska samtalet.

Stefan Edenborg, Tollarp

Ulrik Jönsson, Åhus

Bo Thunell, Röetved

Åke Hultqvist, Yngsjö

Lisbeth Svensson, Åhus

Mona-Lis Torstensson, Åhus

Åke Bondesson, Åhus

Jan-Erik Persson, Åhus

Roland Persson, Åhus

Stig Johansson, Åhus

Sakpolitikerna

Å